Ettårsjubileum för Bear Bell Productions

Nu är det exakt ett år sedan jag startade Bear Bell Productions. Då mest som en protest mot att jag trodde jag satt fast i mitt oinspirerande, men trygga, bekväma och pengagenererande jobb. Det var en protest mot att jag dömt ut mina möjligheter att göra något nytt och riskabelt. Jag tänkte att om jag "låtsas" att det är möjligt i alla fall, så kanske det kan bli det till slut. Det var mitt egentliga första steg.

Jag började ta små, små steg för att få igång min lilla verksamhet, som jag tänkte hålla på med parallellt med mitt ordinarie, oinspirerande, men pengagenererande marknadsföringsjobb. Jag registrerade Bear Bell Productions, en enskild firma hos Skatteverket, domännamn och skaffade webbhotell, webbsida och mailadress.

Men det ordinarie och oinspirerande marknadsföringsjobbet var inte pengagenererande och oinspirerande utan anledning. Jobbet och den falling-down-frustrerande bilpendlingen dit och hem (som tog mellan 2 och 2,5 timme varje dag) stal för mycket tid och livsenergi för att jag skulle kunna komma igång med någon slags kontinuitet. Det hände inte så mycket på några veckor (den fullkomligt o-intuitiva webbsideleverantören Wordpress gjorde inte saken bättre heller). Jag lyckades bara skapa ett fåtal mönster och illustrationer, tvivlen på min förmånga och talang duggade som småspik och drömmen kändes lika långt borta som förr. Jag hade inte en aning om hur jag skulle lösa det, eller om jag någonsin skulle kunna göra det överhuvudtaget. Det enda jag nu var helt säker på var att jag inte ville fortsätta göra det jag gjort, inte jobba kvar på det oinspirerande, själsutsugande marknadsföringsjobbet längre. Jag började till och med överväga att bli kassörska eller biträde på Bauhaus istället (nära och bra och man skulle inte behöva tänka ett dugg på jobbet efter passets slut). Bear Bell Productions existerade, men inte så mycket mer.